Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

ömka i en mening

– Du ska inte ömka mig, min son.
Då måste hon ömka sig själv en smula.
Det verkar snarare som om jag vill ömka henne.
Men till sin förvåning kunde hon alls inte ömka henne.
Nu skulle alla göra det; lägga huvudet på sned, trösta, beklaga, ömka.
Och sedan Helga begick dårskapen att bli min hustru är Agnes ständigt redo att rycka ut för att trösta och ömka henne.
Men du var ståndaktigare än någon annan, så ståndaktig att alla i smyg hade börjat skaka på huvudet och ömka dig, och se dig som en verklighetsfrånvänd stackare.

Svensk kriminalvårdspolitik har länge haft en tendens att försöka förstå och ömka förövaren, vilket har lett till att man samtidigt bortsett från offrets situation.
Jag skulle gå med henne i koppel längs grusvägen på landet, och så skulle pappa åka förbi i sin bil och precis när han åkte förbi skulle jag slå Klara över baken med en vidja, sen skulle jag knuffa ner henne i diket och ömka henne så att hon skulle tro att det var bilen som hade gjort henne illa.
Jag kommer att sitta på hennes sängkant och lyssna uppmärksamt på allt hon säger, jag kommer att ömka henne och stryka henne över pannan, jag kommer att sitta med ansiktet hopsnört i ett bekymrat uttryck medan tårarna strilar nerför hennes kinder, och när hon börjar snörvla och famla efter något att snyta sig i, kommer jag att erbjuda henne en näsduk ur min byxficka.
Han tycker inte om att bli ömkad och kan gå väldigt långt för att undvika allt som påminner om det.
Det är svårt att undgå den molande farhågan att man i vår kultur alltför ofta kommer dragande med dålig självkänsla för att rättfärdiga passivitet, ovilja till förändring eller till och med som ett sätt att bli ömkad, när personerna i fråga borde bejaka det faktum att våra känslor (särskilt de negativa) ofta är en väckarklocka för att något måste göras.
Ingen ömkade mig!.
Nu ömkade han honom.
– Oj, oj, ömkade hon.
Han satt och ömkade sig själv.
Jag ömkade mig själv och blygdes å de andras vägnar.
Man ömkade oss, eftersom vi inte hade gjort något galet.
Jag drack mig full på Östgöta Nation och ömkade mig inför de andra, avståndet och kärleken gjorde mig löjlig.
De skulle upptäcka nya ting, bringa kunskap till människorna och föra en värld framåt – hennes barn! Alls inte ömkade hon sig över att hon själv var så dum, att hon längre fram icke ens skulle förstå dem.
Eller? Vad är det för effekt han talar om? Tror folk att jag är svag och behöver hjälp? Menar han att jag gjorde bra affärer för att folk ömkade mig? Jag försöker tänka efter om det ligger någon sanning i det.
De ömkade sig icke över att han icke förstod sig på den nya maskinen i mejeriet eller över att han ej kunde glädja sig åt att en kalv kommit till världen för att växa upp till kossa med närande mjölk i sitt tunga juver.
Men där hon satt och ömkade sig själv, kom hon att tänka på detta, varom hennes döde farbror Hans brukat tala – hur han ofta längtade efter att kunna ta sin bostad i ett annat väsen, i en ny varelse, och se ut i livet igen med denna andra varelses klara ögon.
I denna sinnesstämning skulle Skeet kunna reagera positivt för olika sympatiyttringar, men om han fick för sig att man ömkade honom skulle han kunna bli tvär, oresonlig, till och med fientlig, något som var besvärligt redan i vanliga situationer, men som kunde vara farligt tolv meter över marken.
Hon hade faktiskt ömkat honom medan de arbetade i rummet runt de döda.
Jag har alltid gått omkring med en känsla av att ha ett hålrum inom mig, där det ekar så ödsligt, och jag har ömkat mig och beklagat mig över att det aldrig har tagits i anspråk.
Jag ömkar dig.
Vi ser på tjockisar som resultatet av dåliga val, dåliga vanor och svag karaktär, alternativt ömkar dem för att de inte begriper bättre.
Samhällsinstanserna är inte sena att gripa in genom att agera på samma sätt som man gör ont värre när man ömkar en skotträdd hund på nyårsnatten.
De berömmande orden, de beskyddande fraserna som ströddes över henne – var det verkligen värdigt en vuxen människa att bli behandlad som ett barn som inte kan försvara sig själv? Man ömkar väl inte den man förväntar sig något av? Hon saknade sannerligen inte heller möjligheter att själv träda fram och säga något – om hon hade velat.