ångest i en mening
Hon kände ångest.
15 med svår ångest.
Hon såg min ångest.
Jag har ångest, jag.
Jag har sådan ångest.
Hon var vild av ångest.
Nu grep henne en ångest.
Den gav hjärtana ångest.
Hon visste vad ångest var.
Livet var ångest och saknad.
Då försvann hennes ångest.
Varje utflykt gav mig ångest.
Men ändå, jag fick ångest.
Ett par ögon fyllda av ångest.
Hon ville skrika högt i ångest.
Ångest! Kvinnor hade ofta ångest.
Ljuden uppfyllde honom med ångest.
Då vaknar jag skrikande av ångest.
Ångest, ångest är min arvedel,.
”Och ni hade ångest den natten?”.
Ögonen som svämmade över av ångest.
Då greps Bell av en förfärlig ångest.
Jag har upplevt deras rädsla och ångest.
Angelas ångest gled helt och hållet undan.
All ångest, väntan och oro är bortglömd.
Han tog kritiken personligt och fick ångest.
Men så stramade hennes ansikte till i ångest.
Hon vaknade om nätterna, skrikande av ångest.
Jag är äntligen fri från ångest och skam.
Och det hon sett hade bara ingivit henne ångest.
– Jag har ångest, sade hon igen med gäll röst.
15 med svår ångest.
Hon såg min ångest.
Jag har ångest, jag.
Jag har sådan ångest.
Hon var vild av ångest.
Nu grep henne en ångest.
Den gav hjärtana ångest.
Hon visste vad ångest var.
Livet var ångest och saknad.
Då försvann hennes ångest.
Varje utflykt gav mig ångest.
Men ändå, jag fick ångest.
Ett par ögon fyllda av ångest.
Hon ville skrika högt i ångest.
Ångest! Kvinnor hade ofta ångest.
Ljuden uppfyllde honom med ångest.
Då vaknar jag skrikande av ångest.
Ångest, ångest är min arvedel,.
”Och ni hade ångest den natten?”.
Ögonen som svämmade över av ångest.
Då greps Bell av en förfärlig ångest.
Jag har upplevt deras rädsla och ångest.
Angelas ångest gled helt och hållet undan.
All ångest, väntan och oro är bortglömd.
Han tog kritiken personligt och fick ångest.
Men så stramade hennes ansikte till i ångest.
Hon vaknade om nätterna, skrikande av ångest.
Jag är äntligen fri från ångest och skam.
Och det hon sett hade bara ingivit henne ångest.
– Jag har ångest, sade hon igen med gäll röst.
Kamp mot ångesten.
Nu kommer ångesten.
Och ångesten var kvar.
Men ångesten var bättre.
Vill ej komma ur ångesten.
Men ångesten gjorde en paus.
Du kan aldrig ana, ångesten.
Han skulle sova bort ångesten.
I hennes ögon lyste ångesten.
Efteråt släppte ångesten lite.
Ensamheten och ångesten anföll mig.
”Hur har det gått med ångesten?”.
Försökt lindra den kvävande ångesten.
Det hade inte lindrat ångesten och oron.
Den egna ångesten gjorde honom oregerlig.
Jag blef inte fri ångesten på hela tiden.
Det var när jag var klar som ångesten kom.
Så fort jag blev ensam i ett rum kom ångesten.
Det verkade också som om smärtan och ångesten.
På dagarna höll städningen mig ifrån ångesten.
pressionen och den krampaktiga ångesten återigen.
han kände sig ensam och att ångesten skavde hår-.
orolig för, men det var som om ångesten och räds-.
Spriten dövade ångesten men dödade hans äktenskap.
Jag var inte bakfull men ångesten plågade mig svårt.
Det var just det som var ångesten och förödmjukelsen.
Ingenting kunde hon kräva av honom som mildrade ångesten.
Förmodligen av lättnaden, men kanske också av ångesten.
Kanske var det till och med så att ångesten väckte honom.
”Hur känns det när du skriver? Dämpar det ångesten?”.
Nu kommer ångesten.
Och ångesten var kvar.
Men ångesten var bättre.
Vill ej komma ur ångesten.
Men ångesten gjorde en paus.
Du kan aldrig ana, ångesten.
Han skulle sova bort ångesten.
I hennes ögon lyste ångesten.
Efteråt släppte ångesten lite.
Ensamheten och ångesten anföll mig.
”Hur har det gått med ångesten?”.
Försökt lindra den kvävande ångesten.
Det hade inte lindrat ångesten och oron.
Den egna ångesten gjorde honom oregerlig.
Jag blef inte fri ångesten på hela tiden.
Det var när jag var klar som ångesten kom.
Så fort jag blev ensam i ett rum kom ångesten.
Det verkade också som om smärtan och ångesten.
På dagarna höll städningen mig ifrån ångesten.
pressionen och den krampaktiga ångesten återigen.
han kände sig ensam och att ångesten skavde hår-.
orolig för, men det var som om ångesten och räds-.
Spriten dövade ångesten men dödade hans äktenskap.
Jag var inte bakfull men ångesten plågade mig svårt.
Det var just det som var ångesten och förödmjukelsen.
Ingenting kunde hon kräva av honom som mildrade ångesten.
Förmodligen av lättnaden, men kanske också av ångesten.
Kanske var det till och med så att ångesten väckte honom.
”Hur känns det när du skriver? Dämpar det ångesten?”.