Exempelmeningar

Välj språk och skriv in ett ord för att få exempel på hur man använder det i en mening.

svenska   engelska

ånger i en mening

Och full av ånger.
Men han kände ånger.
Till synes utan ånger.
Han visa ånger, nej?.
Han känner ingen ånger.
Men inget minne av ånger.
Han gav uttryck för ånger.

Dröja i min ånger och skuld.
Men ånger löste inga problem.
Jorge nonchalerade Darkos ånger.
Plötsligt kände han djup ånger.
Jag är rastlös av oro och ånger.
med ånger, ängslan, kval och nöd,.
”Han visar ingen ånger”, sa Edlund.
Likväl kände Loke ingen riktig ånger.
Men det var för sent för bot och ånger.
Han kände ingen ånger för den handlingen.
De tycktes handla om förlåtelse och ånger.
Efter ånger och botgöring kommer absolutionen.
Ingen ånger naturligtvis, men fragment av minnen.

Kjell lugnade ner sig och visade på stor ånger.
De skulle vilja ha sanning och ånger och rättvisa.
Att gå i terapi innebar att han kunde påvisa ånger.
Känner du någon ånger alls över vad du gjorde?.
Av vodka, av skam, av ånger, inget mjukt i fyllan ikväll.
Varför tror du att det bara är du som känner ånger?.
Oförmögen att känna ånger, antecknade psykiatern i akten.
Sayid tittade på sin brorson med ånger eller något liknande.
Men trots hans djupa ånger skulle jag fortfarande vara krossad.
Kanske ånger, kanske förlåtelse, eller kanske rentav kärlek.
Också han kände en snabb ånger över att han låtit henne gå.
Men ångern höll mig inte i schack särskilt länge.
Hon suckar och ångern sköljer in över hennes blick.
Skulden och ångern måtte ha legat i bakhåll hela tiden, ty nu kastar de sig över honom.
Allt detta praktiska fyller tiden och magen, så att inte ångesten (eller ångern) får plats.
Först då förstod jag vad jag hade gjort, ångern kom i samma sekund som jag såg heroinet åka ner i hålet.
Han skulle vilja lämna landet innan han tvingas se Caseys nästa min, eller klandret och ångern i Denises ögon.
Om jag stötte bort henne utan att ens ge förhållandet ett försök skulle jag leva få med ångern resten av livet.
Han tog ett par ljudlösa steg framåt och höjde kniven, tvekade bara under bråkdelen av en sekund, men ångern hann inte ifatt honom innan han högg rakt mellan skulderbladen.
Alltså ångern! Men är det icke att jäva försynen, som hade utkorat mig till sitt plågoris; är det icke att säga till makterna: I haven illa lett mina öden; I haven låtit mig födas med en kallelse till att bestraffa, att kullslå avgudabilder, att anstifta uppror, och sedan undandragen I mig ert beskydd och låten mig stå där till ett åtlöje och återkalla vad jag förkunnat.