ändamålslös i en mening
För första gången fann hon sin tillvaro så ändamålslös.
Där han rev upp, knäppte hon åter till om sig i en förtvivlad och ändamålslös strid, som gjorde deras blod brinnande.
Där han rev upp, knäppte hon åter till om sig i en förtvivlad och ändamålslös strid, som gjorde deras blod brinnande.
Tyvärr har vi ännu inga exempelmeningar för detta ordet.
Hur ändamålslöst hade inte hennes liv varit! Kunde hon ännu försöka på nytt?.
På så sätt var taggandet ändamålslöst, annat än som en frihetsmarkering, anarkistisk till sitt väsen.
En ung elegant dam hade plötsligt, till synes alldeles ändamålslöst, stigit ut från trottoaren och gick nu över gatan på höga klackar som smattrade mot gatstenarna.
Och i hundens guldbruna ögon hade Stanny då skymtat något som hon aldrig sett i en människas blick: ett tåligt vemod, som gav henne lust att gråta, och något stilla, som kom henne att ana att bortom allting, på en plats i rymden eller under jorden, funnos just två sådana sorgsna ögon, som iakttogo allt, som skedde och levde, utan att kunna tala om vad de sågo, kanske en tyst skapare, som led av vad han skapat, därför att han visste dess hopplösa, förtvivlade tomhet och fann det hela så oändligt ändamålslöst.
På så sätt var taggandet ändamålslöst, annat än som en frihetsmarkering, anarkistisk till sitt väsen.
En ung elegant dam hade plötsligt, till synes alldeles ändamålslöst, stigit ut från trottoaren och gick nu över gatan på höga klackar som smattrade mot gatstenarna.
Och i hundens guldbruna ögon hade Stanny då skymtat något som hon aldrig sett i en människas blick: ett tåligt vemod, som gav henne lust att gråta, och något stilla, som kom henne att ana att bortom allting, på en plats i rymden eller under jorden, funnos just två sådana sorgsna ögon, som iakttogo allt, som skedde och levde, utan att kunna tala om vad de sågo, kanske en tyst skapare, som led av vad han skapat, därför att han visste dess hopplösa, förtvivlade tomhet och fann det hela så oändligt ändamålslöst.