Rister i en mening
Joel frustar och rister av begär.
Jag rister, spänner mig i en båge upp mot taket.
Mina fingrar rör sig av njutning, min kropp rister.
rister) som gärna vill se sina representanter i regering-.
Hans blodiga tröja rister och Malin kan se fettet röra sig därunder.
Ove säger det sista med sådant eftertryck att han rister till lite i kroppen.
Halvsovande ligger hon under mig medan sängen rister och knakar av mina rörelser.
Han tuggar pipas, släpper skalen på golvet och drar in snor så att kroppen rister.
Waldemars långa kropp rister, rösten är djup och färgad av hundra tusen cigaretter.
Dom är inte tillräckligt stora, säger han, och dessutom är dom blockerade av fasta rister med relativt korta mellanrum.
Hukande med höjd mikrofon medan ambassadbyggnaden i bakgrunden rister och flammar av tryckvågorna och elden från explosionerna.
Så spelas »Internationalen«, som vid den här tiden var Sovjetunionens nationalsång, kistan rister till och sänks långsamt ner mot krematorieugnen.
Hon håller armen för ansiktet, hennes kropp rister våldsamt av hostningar, men trots att jag kan urskilja deras fotsteg mot gruset hörs ingenting av hostningarna.
Det är också ansträngande att sjunga så smärtsamt vackert som han gjorde, därför att det inte går att göra utan smärta, utan att vågor av liv och död rister i honom.
De vita och gula plåtskivorna som utgör det tio våningar höga husets fasad rister i vinden, verkar vilja släppa taget, flyga ut över staden och landa på en mer uthärdlig plats.
De kliver fram och hjälper oss att placera kistan på stålskenorna i bilen, ger oss dämpade instruktioner likt stickrepliker på en teater, och jag känner hur klumpen i halsen rister till och löses upp i varm vätska när Wayne förvandlas till gods.
Det är där han rör vid oss, förhäxar oss med de vilt stirrande ögonen, tvinnar sin kropp i spiraler, låter de långa vita armarna arbeta med osynliga skulpturer, rister med underlivet, låter benen leka Elvis Presley för en kväll och kör en shuffle med fötterna som påminner om både Palmes och Tom Waits nervösa steppande.
Jag rister, spänner mig i en båge upp mot taket.
Mina fingrar rör sig av njutning, min kropp rister.
rister) som gärna vill se sina representanter i regering-.
Hans blodiga tröja rister och Malin kan se fettet röra sig därunder.
Ove säger det sista med sådant eftertryck att han rister till lite i kroppen.
Halvsovande ligger hon under mig medan sängen rister och knakar av mina rörelser.
Han tuggar pipas, släpper skalen på golvet och drar in snor så att kroppen rister.
Waldemars långa kropp rister, rösten är djup och färgad av hundra tusen cigaretter.
Dom är inte tillräckligt stora, säger han, och dessutom är dom blockerade av fasta rister med relativt korta mellanrum.
Hukande med höjd mikrofon medan ambassadbyggnaden i bakgrunden rister och flammar av tryckvågorna och elden från explosionerna.
Så spelas »Internationalen«, som vid den här tiden var Sovjetunionens nationalsång, kistan rister till och sänks långsamt ner mot krematorieugnen.
Hon håller armen för ansiktet, hennes kropp rister våldsamt av hostningar, men trots att jag kan urskilja deras fotsteg mot gruset hörs ingenting av hostningarna.
Det är också ansträngande att sjunga så smärtsamt vackert som han gjorde, därför att det inte går att göra utan smärta, utan att vågor av liv och död rister i honom.
De vita och gula plåtskivorna som utgör det tio våningar höga husets fasad rister i vinden, verkar vilja släppa taget, flyga ut över staden och landa på en mer uthärdlig plats.
De kliver fram och hjälper oss att placera kistan på stålskenorna i bilen, ger oss dämpade instruktioner likt stickrepliker på en teater, och jag känner hur klumpen i halsen rister till och löses upp i varm vätska när Wayne förvandlas till gods.
Det är där han rör vid oss, förhäxar oss med de vilt stirrande ögonen, tvinnar sin kropp i spiraler, låter de långa vita armarna arbeta med osynliga skulpturer, rister med underlivet, låter benen leka Elvis Presley för en kväll och kör en shuffle med fötterna som påminner om både Palmes och Tom Waits nervösa steppande.
Bemelmans-Videc, Marie-Louise, Ray C Rist & Evert.
ska jag på mina bojor rista namnet Lilja.
En häftig rysning fick Arnold att rista till.
»Ska du rista in namnet borta i ladan?« frågar han.
Han har nog använt den för att rista på väggen också.
Hon kunde bara rista i nylonstrumporna när Hinde var ute ur rummet.
Även om det så bara var genom att rista in mina initialer i en stenmur.
Det kom två eller tre byar som fick träden att rista som i stark smärta.
Jag hör tågen ovanför och under mig, känner hur de får berget att rista.
»Vi ville inte rista in våra namn på väggen, så vi gjorde det på golvet.
Hon börjar gråta med ett hårt, snyftande ljud som får hennes kropp att rista.
Jag behövde inte berätta för honom vad han skulle rista in, det var som om han visste det ändå.
Det uttryck av njutning som syntes i mannens ansikte fick en frossbrytning att rista ynglingens kropp.
En kraftig vindil fick väggarna att rista och några sekunder senare svepte skyfallet in västerifrån.
Så tar hon upp fårsaxen, sätter spetsen mot en av plankorna och börjar rista in dagens datum: den 7 december 1916.
Det var förstås lite bättre än att rista sitt namn på en vägg för att för omvärlden berätta att man existerar.
Men antingen flintan var för trubbig, eller han inte tordes åstadkomma buller genom större ansträngning: med ett ord, han kunde inte rista något märke.
De borde rista in det på hans gravsten, tänker han, en passande runa som fångar andemeningen i ett liv som, i de flesta avseenden, har varit helt bakvänt.
De jobbade tyst och effektivt, det enda som hördes var skrapandet från murslevarna och vinden som fick grenarna i träden runt brandplatsen att rista och skaka av väta.
»Om vi inte kan slippa undan att göra tjänst som hantlangare vid de ärelösa domer som nu byggs, så låt oss åtminstone rista in vårt vanmäktiga nej i de tegelstenar som bärs fram.
Gerlof borde göra något, kanske ta sig ner till stranden och försöka rista in ett meddelande i sanden innan han dog: GUNNAR LJUNGER – MÖRDARE, med stora bokstäver som regnet inte skulle kunna sudda ut.
Albert satte sig på en stol vid fönstret, hade Sara i sitt knä och mindes nu ända bortom Bodarne den skumma kväll i Arboga, då han även satt vid en ruta, med fåfängt bemödande att rista sitt namn i den.
På kvällarna – efter det att modern och mormodern hade tittat in när de var på väg att gå och lägga sig – brukade han försiktigt vända sig på sidan för att med hjälp av en kompassnål rista in sitt namn i väggen bakom sängen.
»Det är du för ung för att förstå», och nu glänser Toves ögon av avsmak och Malin vill skära bort skammen ur sitt ansikte, rista orden: Du har rätt, Tove, i sin panna, och så börjar hennes ena hand skaka och Tove stirrar på handen, ser rädd ut, säger ingenting.
Rutan är obetydlig, kanske föraktlig; inte just en låg varelse ändå, tycker jag; men inte heller mycket hög i värde; ja, just som par exemple jag själv! Ack, jag ville så gärna rista in mitt namn i rutan: jag har blott en flinta här i västfickan, jag har lust att försöka, om hon sagt sant, då hon påstod, att därmed kunde glas icke skäras.
Patricks namn på min hud som minne av den galna natten i Chinatown, förlovningsnatten när vi hade låtit rista in varandras namn, så mycket bättre än ringar! Det var en evighetshandling, något vi aldrig skulle tappa eller förlora, en vansinnig provokation mot hans föräldrar, en idé jag plötsligt fick när jag såg att det lyste från en tatueringssalong i en källare på en tvärgata till Mott Street.
En häftig rysning fick Arnold att rista till.
»Ska du rista in namnet borta i ladan?« frågar han.
Han har nog använt den för att rista på väggen också.
Hon kunde bara rista i nylonstrumporna när Hinde var ute ur rummet.
Även om det så bara var genom att rista in mina initialer i en stenmur.
Det kom två eller tre byar som fick träden att rista som i stark smärta.
Jag hör tågen ovanför och under mig, känner hur de får berget att rista.
»Vi ville inte rista in våra namn på väggen, så vi gjorde det på golvet.
Hon börjar gråta med ett hårt, snyftande ljud som får hennes kropp att rista.
Jag behövde inte berätta för honom vad han skulle rista in, det var som om han visste det ändå.
Det uttryck av njutning som syntes i mannens ansikte fick en frossbrytning att rista ynglingens kropp.
En kraftig vindil fick väggarna att rista och några sekunder senare svepte skyfallet in västerifrån.
Så tar hon upp fårsaxen, sätter spetsen mot en av plankorna och börjar rista in dagens datum: den 7 december 1916.
Det var förstås lite bättre än att rista sitt namn på en vägg för att för omvärlden berätta att man existerar.
Men antingen flintan var för trubbig, eller han inte tordes åstadkomma buller genom större ansträngning: med ett ord, han kunde inte rista något märke.
De borde rista in det på hans gravsten, tänker han, en passande runa som fångar andemeningen i ett liv som, i de flesta avseenden, har varit helt bakvänt.
De jobbade tyst och effektivt, det enda som hördes var skrapandet från murslevarna och vinden som fick grenarna i träden runt brandplatsen att rista och skaka av väta.
»Om vi inte kan slippa undan att göra tjänst som hantlangare vid de ärelösa domer som nu byggs, så låt oss åtminstone rista in vårt vanmäktiga nej i de tegelstenar som bärs fram.
Gerlof borde göra något, kanske ta sig ner till stranden och försöka rista in ett meddelande i sanden innan han dog: GUNNAR LJUNGER – MÖRDARE, med stora bokstäver som regnet inte skulle kunna sudda ut.
Albert satte sig på en stol vid fönstret, hade Sara i sitt knä och mindes nu ända bortom Bodarne den skumma kväll i Arboga, då han även satt vid en ruta, med fåfängt bemödande att rista sitt namn i den.
På kvällarna – efter det att modern och mormodern hade tittat in när de var på väg att gå och lägga sig – brukade han försiktigt vända sig på sidan för att med hjälp av en kompassnål rista in sitt namn i väggen bakom sängen.
»Det är du för ung för att förstå», och nu glänser Toves ögon av avsmak och Malin vill skära bort skammen ur sitt ansikte, rista orden: Du har rätt, Tove, i sin panna, och så börjar hennes ena hand skaka och Tove stirrar på handen, ser rädd ut, säger ingenting.
Rutan är obetydlig, kanske föraktlig; inte just en låg varelse ändå, tycker jag; men inte heller mycket hög i värde; ja, just som par exemple jag själv! Ack, jag ville så gärna rista in mitt namn i rutan: jag har blott en flinta här i västfickan, jag har lust att försöka, om hon sagt sant, då hon påstod, att därmed kunde glas icke skäras.
Patricks namn på min hud som minne av den galna natten i Chinatown, förlovningsnatten när vi hade låtit rista in varandras namn, så mycket bättre än ringar! Det var en evighetshandling, något vi aldrig skulle tappa eller förlora, en vansinnig provokation mot hans föräldrar, en idé jag plötsligt fick när jag såg att det lyste från en tatueringssalong i en källare på en tvärgata till Mott Street.
Hon riste låset.
Quangel riste på sig.
Det riste i Petras kropp.
Hon riste i hela kroppen.
En stark blåst riste i träden.
Något riste till i hans kropp.
De såg att han riste till i kroppen.
En underlig lycka riste deras kroppar.
Boxen knirkade och knarkade och riste igång.
Irmeli suckade djupt och riste i hela kroppen.
Tors ben riste rastlöst och han fl ackade med blicken.
En svag rörelse omkring mig, som om världen riste till.
Fartyget riste till och tappade fart när ovädret träffade.
Ulf Gunnarsson knep ihop ögonen och riste till i kroppen.
Han riste uppskattande på huvudet och vände sig till tjejen.
Fartyget riste till och belysningen i salongen började flämta.
– Förmodligen inte, sa Evert och riste på sina grova skuldror.
Jessika riste med kroppen, ville dra ut den sköna plågan i det oändliga.
Herre Gud, nu går det för mig! tänkte Jessika och sedan riste hon bävande.
Golven riste och det var svårt att göra sig hörd även om man höll sig intill varandra.
I nästa ögonblick hörde han ett skarpt vinande rakt ovanifrån och hela båten riste till.
Han kisade skyggt mot de övriga och riste beklagande på sina magra skuldror: Omöjligt att säga.
De blonda lockarna skymde ansiktet, bara skakningarna som riste genom kroppen avslöjade att hon grät.
Och med ens tyckte Stanny att livet bara var svart natt, storm och träd som riste vacklande, nära att falla.
Det hade börjat blåsa upp, vinden riste och slet i lärkträden och telefonledningarna, men regnet höll sig borta.
De höga träden riste till och han såg hur fler röda och gula löv släppte från grenarna och singlade genom luften.
Först hade det bara varit något litet, vibrationen av en dörr som en aning oförsiktigt gick igen, en ledstång som avlägset riste.
Ju högre höjder han nådde desto djupare gapade avgrunderna under honom och impulsen att störta sig ned riste i honom med sin rasande lockelse.
Nästan med ett språng ändrade han ställning och tryckte sitt röda ansikte mot hennes sköte, fångade in kittlaren mellan överkäkens framtänder och riste lite försiktigt på huvudet som en hund med ett älskat köttstycke.
Han gick tillbaka och tog sin Cola på disken, drack, riste på glaset så att isen lät som en skallerorm innan han sa till Vladislav: Det är sant att du är en idiot, men du tror i alla fall inte att jag ska skära halsen av dig.
Själv kanske hon aldrig skulle föda, men riste inte hennes egna lemmar nu av Angelas födslosmärtor? Genomborrades inte hennes hjärta av det svärd som skall gå genom alla kvinnor? Hon ville lyfta Angelas lidande över på sig för att förtjäna sin del i detta barn som var på väg.
Quangel riste på sig.
Det riste i Petras kropp.
Hon riste i hela kroppen.
En stark blåst riste i träden.
Något riste till i hans kropp.
De såg att han riste till i kroppen.
En underlig lycka riste deras kroppar.
Boxen knirkade och knarkade och riste igång.
Irmeli suckade djupt och riste i hela kroppen.
Tors ben riste rastlöst och han fl ackade med blicken.
En svag rörelse omkring mig, som om världen riste till.
Fartyget riste till och tappade fart när ovädret träffade.
Ulf Gunnarsson knep ihop ögonen och riste till i kroppen.
Han riste uppskattande på huvudet och vände sig till tjejen.
Fartyget riste till och belysningen i salongen började flämta.
– Förmodligen inte, sa Evert och riste på sina grova skuldror.
Jessika riste med kroppen, ville dra ut den sköna plågan i det oändliga.
Herre Gud, nu går det för mig! tänkte Jessika och sedan riste hon bävande.
Golven riste och det var svårt att göra sig hörd även om man höll sig intill varandra.
I nästa ögonblick hörde han ett skarpt vinande rakt ovanifrån och hela båten riste till.
Han kisade skyggt mot de övriga och riste beklagande på sina magra skuldror: Omöjligt att säga.
De blonda lockarna skymde ansiktet, bara skakningarna som riste genom kroppen avslöjade att hon grät.
Och med ens tyckte Stanny att livet bara var svart natt, storm och träd som riste vacklande, nära att falla.
Det hade börjat blåsa upp, vinden riste och slet i lärkträden och telefonledningarna, men regnet höll sig borta.
De höga träden riste till och han såg hur fler röda och gula löv släppte från grenarna och singlade genom luften.
Först hade det bara varit något litet, vibrationen av en dörr som en aning oförsiktigt gick igen, en ledstång som avlägset riste.
Ju högre höjder han nådde desto djupare gapade avgrunderna under honom och impulsen att störta sig ned riste i honom med sin rasande lockelse.
Nästan med ett språng ändrade han ställning och tryckte sitt röda ansikte mot hennes sköte, fångade in kittlaren mellan överkäkens framtänder och riste lite försiktigt på huvudet som en hund med ett älskat köttstycke.
Han gick tillbaka och tog sin Cola på disken, drack, riste på glaset så att isen lät som en skallerorm innan han sa till Vladislav: Det är sant att du är en idiot, men du tror i alla fall inte att jag ska skära halsen av dig.
Själv kanske hon aldrig skulle föda, men riste inte hennes egna lemmar nu av Angelas födslosmärtor? Genomborrades inte hennes hjärta av det svärd som skall gå genom alla kvinnor? Hon ville lyfta Angelas lidande över på sig för att förtjäna sin del i detta barn som var på väg.