Bölja i en mening
Guds folk till strids genom ök’n och bölja.
En fransk balkong lät solljuset bölja över rummen.
Hon såg den lilla lågan bölja i draget från fönstret.
Vinden får det frostiga ängsgräset att bölja som vatten.
Harry kände blodet susa i öronen och välbehaget bölja genom kroppen.
Hon svängde litet på sig så att den vita schalen slog ut som en bölja bakom henne.
När Brasilien anföll tycktes försvarslinjen bukta och bölja som en magisk kraftsköld.
Med några få linjer antydde han att havet skulle bölja lugnt när det var färdigtecknat.
En bölja i ett oändligt gungande hav som slog upp emot honom och ville draga honom med sig ned.
När Dora kom över golvet i en av sina ljusa eleganta klänningar var det som om en bölja gungat in.
Malin går längs med Drottninggatan i mörkret, ser sin egen skugga bölja när bilarna passerar henne bakifrån.
Strandremsan var inte särskilt bred och hon hade satt sig så att palmkronornas skuggor kom åt att bölja omkring henne i brisen.
När Otto Quangel gick förbi Persickes lägenhet, vällde just en bölja av bifallstjut blandade med ”Sieg Heil!”-rop ut genom dörren.
Bristen på ljus gjorde att han måste åka försiktigt och försöka förutse hur snön och terrängen skulle bölja och bukta sig under skidorna.
Det var en fantastisk utsikt, de kunde se de skogsbeklädda bergen bölja fram som vågor på ett hav och längre bort såg de kala fjälltoppar mot horisonten.
Så hade man kört bort dem själva nyss, och hon hade riktigt beundrat de tyska polisofficerarnas bestämdhet och stramhet mot de förförelsemedel som hon sökt bölja fram.
Till slut hade samtliga försetts med de mest fantastiska blankglänsande svall som antingen skickligt fästes i höga håruppsättningar eller tilläts bölja fritt nerför smala axlar.
Bergen såg ut att vara nära nu, kanske inte mer än eftermiddags gångmarsch, men jag visste att man ständigt lurade sig av det flacka landskapet, och av värmen som fick marken att bölja.
Den danska utrikesreportern säger att hon inte vet vad hon skall svara, men att det är tydligt att ”människorna här nere är oroliga över att det går en anti-islamisk bölja över världen”.
»Lugn, ligg ner, stilla för fan, nu har vi er era jävla skitskallar» och så ser Malin en svart gestalt som rusar fram bakom husknuten, hinner tänka att det där är ingen kollega innan hon ser gestalten försvinna nerför gatan och vidare ut på en mörk åker som verkar bölja som ett lugnt hav i månens ljus.
Hennes sköna österländska ansikte som kunde verka så spotskt och högdraget marmorblekt var nu lika skärt som crêpe-de-chinet under hennes kolossala svarta hatt som hade ett brätte som en svällande bölja och en prunkande ros fastsatt vid sidan på ett mystiskt sätt, som om den blåst dit från något blomstrande persiskt rosenträd.
En fransk balkong lät solljuset bölja över rummen.
Hon såg den lilla lågan bölja i draget från fönstret.
Vinden får det frostiga ängsgräset att bölja som vatten.
Harry kände blodet susa i öronen och välbehaget bölja genom kroppen.
Hon svängde litet på sig så att den vita schalen slog ut som en bölja bakom henne.
När Brasilien anföll tycktes försvarslinjen bukta och bölja som en magisk kraftsköld.
Med några få linjer antydde han att havet skulle bölja lugnt när det var färdigtecknat.
En bölja i ett oändligt gungande hav som slog upp emot honom och ville draga honom med sig ned.
När Dora kom över golvet i en av sina ljusa eleganta klänningar var det som om en bölja gungat in.
Malin går längs med Drottninggatan i mörkret, ser sin egen skugga bölja när bilarna passerar henne bakifrån.
Strandremsan var inte särskilt bred och hon hade satt sig så att palmkronornas skuggor kom åt att bölja omkring henne i brisen.
När Otto Quangel gick förbi Persickes lägenhet, vällde just en bölja av bifallstjut blandade med ”Sieg Heil!”-rop ut genom dörren.
Bristen på ljus gjorde att han måste åka försiktigt och försöka förutse hur snön och terrängen skulle bölja och bukta sig under skidorna.
Det var en fantastisk utsikt, de kunde se de skogsbeklädda bergen bölja fram som vågor på ett hav och längre bort såg de kala fjälltoppar mot horisonten.
Så hade man kört bort dem själva nyss, och hon hade riktigt beundrat de tyska polisofficerarnas bestämdhet och stramhet mot de förförelsemedel som hon sökt bölja fram.
Till slut hade samtliga försetts med de mest fantastiska blankglänsande svall som antingen skickligt fästes i höga håruppsättningar eller tilläts bölja fritt nerför smala axlar.
Bergen såg ut att vara nära nu, kanske inte mer än eftermiddags gångmarsch, men jag visste att man ständigt lurade sig av det flacka landskapet, och av värmen som fick marken att bölja.
Den danska utrikesreportern säger att hon inte vet vad hon skall svara, men att det är tydligt att ”människorna här nere är oroliga över att det går en anti-islamisk bölja över världen”.
»Lugn, ligg ner, stilla för fan, nu har vi er era jävla skitskallar» och så ser Malin en svart gestalt som rusar fram bakom husknuten, hinner tänka att det där är ingen kollega innan hon ser gestalten försvinna nerför gatan och vidare ut på en mörk åker som verkar bölja som ett lugnt hav i månens ljus.
Hennes sköna österländska ansikte som kunde verka så spotskt och högdraget marmorblekt var nu lika skärt som crêpe-de-chinet under hennes kolossala svarta hatt som hade ett brätte som en svällande bölja och en prunkande ros fastsatt vid sidan på ett mystiskt sätt, som om den blåst dit från något blomstrande persiskt rosenträd.
I dag teg vinden och böljan log.
Ett stort öppet vatten möter till höger och slår den åkandes blick med en tjusande förfäran: han fruktar att få hela Vänern över sig, åtminstone inpå hjulnaven, och tvivlar inte på att den sanka, gula sandstrand, han åker på, legat under böljan en gång.
Ett stort öppet vatten möter till höger och slår den åkandes blick med en tjusande förfäran: han fruktar att få hela Vänern över sig, åtminstone inpå hjulnaven, och tvivlar inte på att den sanka, gula sandstrand, han åker på, legat under böljan en gång.
-- Vad är cyklonen för slag? Böljor av hat, vågrörelser från passioner, andeutströmningar?.
Så långt man kunde se, intet land – endast dessa svallande blå böljor, denna ljust blå himmel.
Vassen böjde sig bugande och förtvivlat och doppade de bruna topparna i sjön, som redan gick i böljor.
Måsarna kretsade över det och singlade ned mot dess silverbrämade böljor, snuddande vid vattnet med vassa vingpennor.
Och rasslet kommer att bli allt starkare, det ljuder henne i öronen som basunerna på yttersta domens dag, och sedan förvandlas hennes kropp till ett skälvande och ryckande något, som spyr ut böljor av blod genom halsstumpen, och nere i korgen ligger kanske huvudet och glor upp mot den blodspyende halsen, och kanske ännu kan se, känna och ängslas….
Så långt man kunde se, intet land – endast dessa svallande blå böljor, denna ljust blå himmel.
Vassen böjde sig bugande och förtvivlat och doppade de bruna topparna i sjön, som redan gick i böljor.
Måsarna kretsade över det och singlade ned mot dess silverbrämade böljor, snuddande vid vattnet med vassa vingpennor.
Och rasslet kommer att bli allt starkare, det ljuder henne i öronen som basunerna på yttersta domens dag, och sedan förvandlas hennes kropp till ett skälvande och ryckande något, som spyr ut böljor av blod genom halsstumpen, och nere i korgen ligger kanske huvudet och glor upp mot den blodspyende halsen, och kanske ännu kan se, känna och ängslas….
Nu dök hon på huvudet ned i böljorna.
Det entoniga ljudet av böljorna, som slogo mot stranden, smälte samman med suset i träden, en sommarens melodi som sjöng sig in i deras hjärtan, så att de sedan aldrig mindes denna sommar utan att också för sina öron höra vågornas och trädens sakta nynnande.
Det entoniga ljudet av böljorna, som slogo mot stranden, smälte samman med suset i träden, en sommarens melodi som sjöng sig in i deras hjärtan, så att de sedan aldrig mindes denna sommar utan att också för sina öron höra vågornas och trädens sakta nynnande.